Idag kom Emelies karl och hämtade henne, och han hade med sej hennes hund Skrållan, en Amrisvalp på 7 månader. Ååå så söt hon var! Våra tjejer välkomnade henne med skall, gnäll och annat fjams! Men dom lekte lite och pussades. Åt några godisar ihop, ja sånt hundar gör när dom ses! De jag blev lite farsinerad av var att Elza inte hoppade på henne och skulle skälla ut henne, så som hon alltid gör när hon träffar sin dotter Alice. När dom ses trycker hon ner Alice i backen och ställer sej över och morrar och skäller, precis som att hon säger " men vart har du varit ungjävel, ska du ränna så här va? " Ja sån är hon min gooa Elza. Zelda är ju lite fånig när hon träffar nya hundar, hon ska skälla ut dom, jag tolkar det som omatt hon är lite rädd, men ändå nyfiken. Men får hon bara nosa och säga hej är det ingen fara. Och jag gör inte så stor affär av det, mer än att jag puffar till henne ala Cesar Millan Hehe, då slutar hon och går gärna ftam! Jag antar att hon kommer att sluta för hon har blivit bättre, ändå träffar vi gansk mycket hundar. Men hälsar absolut inte på alla. Vilket jag anser att dom inte behöver. Vi har våra hundar som vi pratar med vi, de räcker.
Zelda diskuterade noga med Skrållan för att kolla om non skulle bo kvar, eller stanna länge. Hon berättade nogrant att sängen där inne är hennes. Så banne dej om du lägger dej där. Lite plumpig som hon är ibland frågade hon ju om hon var en kille, för hon tyckte att hon var likt hennes pappa Ozzy, Skrållan fnäste ju till och sa bestämt att hon minsan var en tjej!!
Skrållan håller sej till sin matte hon :D | Tyson tar de hela med ro! | Lite tjejsnack! |
Så fick alla mina lucior hoppa i lådan! Och granen står ute på gården och väntar på att få komma på vinden. Oj så mycket man har fast man inte tycker att man plockar fram så mycket. Men superskönt att få bort allt, jag putsade fönstret i köket och duschade blommorna där, så skönt att få bort damm. JAG HATAR DAMM!! Blev inte riktigt klar, jag började frysa som en tok. Jag la mej en liten stund på soffan under filt och täcke, somnade ju naturligtvis, så middagen blev lite väl sen. Men makaronpudding går ju alltid att äta :P. Bara de att jag hade glömt att potatisgratängen pyst över på nyårsaffton så det blev lagomt osigt här när jag gräddade puddingen, så nu har jag fönstret öppet, trotts 9 minus ute :D . Nyss frös jag och nu vädrar jag, tokig!? JA! jag vet!!