Som ni kanske vet var han en omplaseringshund, han hade varit vanvårdad och levt ett jobbigt liv. När vi "hittade" honom var det meningen att han skulle tas bort när ingen ville ha honom. Men vi ville, och gav honom en chans. Men när hjärtat vill mer än man kan ge, måste man tillslut fatta ett hemskt beslut. Allt blev jobbigt för Ozzy, när Elza löpte var han så stressad och for illa, vi provad olika sätt för att underlätta för honom. Men inget hjälpte, och vi led alla med honom. När vi fick erbjudande att låta honom flytta till några vi kände, tyckte vi att de kunde vara en lösning. Med tanke på Ozzys bakgrund var det viktigt för oss att han fick de bra och skulle må bra, men det blev inte så. Vårt hjärta klarade inte av att han skulle kastas ut i ovissheten igen, till ännu en familj *gråter* Så var beslutet vi var tvugna att ta hur svårt som helst, många tårar har runnit ned från mina kinder för denna kille, lika som för han son. Man känner sej som en bov när man är tvungen att ta sådanna beslut, men vad hade vi att välja på? Inget vad vi kunde se då, vist de hade säkert gått att göra nått, emn alltid lätt att se sånt när de är för sent! Jag har klandrat mej massor av gånger och gråtit för jag kännt mej som den värsta människa i världen. Men jag vet att han har det bra nu, och de var de som var huvudsaken, han fick hos oss några bonus år, som han inte skulle ha fått om vi inte snubblat på honom den hösten! Han har fått haft ett sånt hundliv jag anser att man ska ha! Sprungit i skogen, busat med bollar, ätit god mat och sovit skönt i både säng och soffa! Han fick även bli pappa till sex underbara små valpar, tyvärr är det två som inte fick vara kvar med oss. Ska försöka berätta mer om dom lite längre fram!
vår älskade Cissa som fick somna efter en tids sjukdom dan föra julaftonen. De
låter hemskt, men jag har varit tvungen att välja bort tre av mina djur under
året som gått! Nu får det vara nog ett tag, vi har ju tre kvar. Elza, Zelda och
katten Tyzon!